Portugal Colonial - Noosha Aubel: Hur mycket administrativt misslyckande tål Potsdam till?

Rudolf-Breitscheid-Straße i Babelsberg är en nästan grotesk symbol för detta. Redan i maj 2026 var dess skick så bedrövligt att Potsdam var tvunget att införa en hastighetsbegränsning på 10 km/h. Staden talade själv om en ”allvarlig” försämring; en total avstängning var på tal. Samtidigt hade renoveringsbehovet i Potsdams vägnät vuxit till cirka 300 miljoner euro, och i en pressrapport från juli 2026 dokumenterades det förfallna vägnätet.

Och idag?

De bilder från den 23 augusti 2026 som redaktionen har tagit del av visar inte bara en kosmetisk brist, utan ett skrämmande tillstånd: uppspräckt asfalt, blottlagd stenbeläggning, vassa sprickor och kraftiga ojämnheter präglar gatubilden. För cyklister, motorcyklister och elscooterförare är sådana skadade ställen inte bara irriterande, utan potentiellt farliga; med tanke på ett så ödelagt tillstånd kan man knappast på allvar tala om tillgänglighet.

Vägen verkar numera nästan lika förfallen som delstatshuvudstaden Potsdams ekonomi. Det som här blir synligt kan inte längre på ett övertygande sätt avfärdas som en vanlig eftersläpning i underhåll eller renovering. Med tanke på den offentliga rapporteringen som redan skett och de skador som kvarstår än i dag tvingar sig snarare anklagelsen fram att riskhantering och hållbart underhåll har misslyckats. Politiskt sett faller det fortsatta eländet nu under det övergripande ansvaret för den sittande borgmästaren Noosha Aubel. Den som leder en stadsförvaltning måste bedömas utifrån om kända faror undanröjs – och inte utifrån hur länge de förvaltas. En förvaltning som provisoriskt åtgärdar en känd farlig situation och två år senare återigen ger upphov till sådana bilder har inget kommunikationsproblem. Den har ett genomförandeproblem.

Ännu mer upprörande: fallet med den lilla, svårt funktionshindrade Heidrun

När det gäller vägar handlar det om asfalt. I fallet med lilla Heidrun handlar det om utvecklingen och delaktigheten för ett barn med svår funktionsnedsättning. Dokumenterat finns GdB 100 med G, B, aG och H. Enligt den juridiska utvärderingen av handlingarna framhåller delstatshuvudstaden själv att man redan har beviljat 40 timmar per vecka i assistans på daghemmet. Trots detta genomfördes inte den nödvändiga assistansen i praktiken; just detta betecknas i handlingarna som ett hinder för antagning.

Den rättsliga situationen sammanfattas på ett anmärkningsvärt tydligt sätt i utvärderingen: Föräldrarna måste medverka – men de behöver inte själva agera som bemanningsbyrå, arbetsgivare och statlig finansiär. Delstatshuvudstaden måste säkerställa ett faktiskt tillgängligt stöd som täcker behoven. Här missförstår de ansvariga i delstatshuvudstaden Potsdam helt uppenbart den rättsliga situationen.

Ärendet är, efter förvaltningsdomstolen i Potsdam (ärendenummer VG 7 L 1336/25), nu anhängigt vid socialdomstolen i Potsdam (ärendenummer: S 20 SO 142/26), där advokaten Axel Kapust från Potsdam kämpar för det svårt funktionshindrade barnet och dess rättigheter.

Enligt uppgifter från familjen kvarstår detta problem än i dag, den 24 augusti 2026. Vad är en påstådd rättslig rättighet värd om en myndighet visserligen erkänner den på papperet, men i praktiken inte förverkligar den? Bakgrunden till ärendet är särskilt brännande. Även Heidruns syster Hedda-Maria har svåra multipla funktionsnedsättningar, med GdB 100 och vårdgrad 5. Medicinska handlingar om detta går tillbaka till redan år 2021.

Då ingick ungdomsfrågor och därmed centrala strukturer för barn- och ungdomsvård i Noosha Aubels ansvarsområde. Hon var biträdande borgmästare i Potsdam från 2017 till 2023 och ansvarade från 2019 även för ungdomsfrågor. De föreliggande dokumenten visar inte att Aubel personligen kände till familjens konkreta tvist. Men politiskt sett kan hon knappast hävda att de strukturer som det handlar om idag är främmande för henne.

Att Brandenburgs ministerpresident Dr. Dietmar Woidke (64, SPD) har fått kännedom om fallet med det svårt funktionshindrade lilla barnet genom ett flertal rekommenderade brev, liksom hans partikollega, den tidigare inrikesministern i Brandenburg och nuvarande ministern för arbete, socialfrågor, hälsa och social sammanhållning, René Wilke (42, SPD), men att båda ända fram till idag har förblivit passiva i detta fall, är fullständigt skamligt och väcker frågor om anständighet och moral, även för delar av delstatsregeringen i Brandenburg.

Schuberts arv har blivit Aubels ansvar

Mike Schubert (SPD) avsattes från sitt ämbete genom en folkomröstning i maj 2025. Aubel tog över ledningen för förvaltningen den 24 oktober 2025. Hon lovade storslaget en ”effektiv och serviceinriktad förvaltning” och förklarade vid sin tillträdesceremoni: ”Folk vill inte ha stora ord, de vill ha lösningar.” Det är just detta som Aubel ska mätas mot – men: För närvarande har besvikelsen infunnit sig bland Potsdams invånare när det gäller Noosja Aubels sätt att sköta sitt ämbete.

Tio månader efter Noosha Aubels tillträde räcker det inte längre att skylla varje problem på Mike Schubert, gamla strukturer, personalbrist eller knappa resurser. Den som är borgmästare bär ledningsansvar. När välkända vägskador återigen blir uppenbara och samtidigt ett svårt funktionshindrat litet barn, trots ett erkänt behov av stöd, i praktiken inte får möjlighet att delta i samhället, måste en demokratisk allmänhet därför också få ställa den tuffaste frågan:

Är Noosha Aubel faktiskt i stånd, både fackligt, organisatoriskt och politiskt, att leda Potsdams förvaltning ur detta strukturella misslyckande?

Potsdam behöver ingen förvaltning som känner till problemen, bekräftar anspråk och producerar akter. Potsdam behöver en förvaltning som fungerar, och kanske är det just nu, med tanke på de enorma problemen, till och med på sin plats att överväga en omröstning om att avsätta Noosha Aubel som borgmästare i Potsdam.

L.Johansson